Alldeles...

...för tyst i huset utan barn. Obehagligt tyst till och med.

Vaknade 5.30 och var jättepigg, tvingade mig själv att somna om och vaknade 7.30. Så nu sitter jag här med en kopp kaffe och känner mig såsig och har diffus huvudvärk, lovar mig själv att aldrig sova så länge igen...

Igår kom mamma och pappa på lunch och hämtade barnen. Det skulle bli premiärsovning borta för lilleman och hockey för oss. Det tog ungefär 10 minuter innan jag saknade de små. Hockeyn bjöd på en skitmatch, fel lag vann... men en mysig kväll med maken med samtal och lite virkning blev det.

Till hockeyn parkerade vi en bit ifrån för att slippa parkeringshysterin och tack vare det är jag nu uppe i 30 km i min promenadutmaning!

I dag ska vi på 90-årskalas och släktkalas! Bara trevligheter hela helgen lång!