Resultatet...

...av alla mina raska och långa promenader fick jag uppleva igår.

Ja egentligen redan i söndags när jag sprang min första kilometer. Igår var planen att jag skulle göra om söndagens bedrift och jag gjorde det med bravur dessutom!!

Vad hände med tjejen som gärna gick sporadiska promenader i behagligt tempo?? Hon som fick ont i benhinnorna av för raska promenader när det blev för många dagar irad?? Vad hände med tjejen som hatade att svettas och gav upp vid FÖRSTA bästa tillfälle och när motgångarna hopade sig?? Ja inte vet jag! Jag känner inte igen mig i den beskrivningen längre... sakta men säkert har jag besegrat mig själv och gång på gång fått känna mig stolt över vad jag klarar av!!

För mig är det stort att kunna pressa mig själv ur bekvämlighetszonen. Det ska jag fortsätta med genom nya personliga utmaningar.

I mars i fjol drömde jag om att springa min absoluta favoritrunda i skogen och satte som mål sommaren 2013. Rundan är på drygt 5 km om jag räknar bort promenaden dit och hem på 2 km sammanlagt. Tidigare i vår kändes det avlägset eftersom jag kände av ett knä vid varje försök att jogga. Det har ändrats och just nu känns det inom räckhåll! Häftig känsla!!

Gårdagens runda stannada inte vid 1 km jogg utan 1,8 km med endast ca. 50 m gång efter första kilometern och ändå kunde jag fortsatt längre... 4 km rask promenad dessutom!

Så här fint är det längs vägen jag springer! Kan inte bli bättre! (Bilden tog jag under dagens promenad med barnen på 4 km, klart jag inte stannar och fotar när jag jagar kilometrar och tider haha, tvångstankar? jag?! inte då!!)