Frossa...

...ända in i benmärgen...

Jag hoppas det är en effekt av helgens energiurladdning och inte någon förkylning som är på gång.

I fredags var det begravning för min fina farfar som gick bort för några veckor sedan. Det var så vackert med höstsolens strålar som letade sig in genom kapellets fönster. Sång som framfördes av min kusin E som fick det att knottra sig på armarna och musiken som framfördes av min farbror på altsax var väldigt pampig och stämningsfull.

När vi tillsammans skulle sjunga första psalmen, Blott en dag, och min kusin L sjöng så otroligt vackert bredvid mig lyckades jag bara sjunga första versen innan det brast för mig. Jag kommer aldrig glömma den känslan som fanns hos mig just då, den känslan tänker jag bära med mig som ett ljust minne trots den sorgsna stunden!