Skit...

...vecka!

Vår fina Lukas kom inte hem i tisdags när han var ute, inte heller på onsdag morgon stod han på bron... Han har ännu inte kommit hem. 

I går kom pappa hit och passade lillen när jag var ute och letade. Gick närliggande gator och kollade tomma hus och lador. Det sista jag gjorde var att kika i diket bakom grannens uthus... och där var det två blodfläckar i snön och lite fotspår... När jag såg fläckarna kom jag ihåg att det stod två bilar på vägen i tisdags kväll med varningsblinkers på och tyvärr finns det nog ett samband. 

Jag går omkring med världens klump i magen och är ledsen. Har gråtit massor! Lukas skaffade jag när jag bodde i min första lägenhet och jag tog honom från ett hem där de inte alls var snäll med honom. Det var 14 år sedan i år, han var född 1/5-2000. 

Lukas var i början en riktig enmans katt, han sökte trygghet och var alltid hack i häl på mig. Han snuttade på sig själv när han låg tätt intill mig vilket berodde på att han är tagen för tidigt från sin mamma, redan när han var 5 veckor.

När jag träffade M för 11 år sedan så var det en lång tid då Lukas inte riktigt litade på M. De fick börja bygga upp ett förtroende från grunden och efter några år var de också bästa vänner.

Lukas var en väldigt klok katt!! När vi fick dottern 2006 började han med egenheten att "räkna in" familjen vid sängdags. Varje kväll när han kommit in och vi hade lagt oss så gick han först och kikade ner i spjälsängen och sedan lade han sig till rätta. När L sedan hade eget rum gick han alltid in och kikade i hennes rum innan han somnade. Samma sak när A föddes, han kollade båda barnen innan han själv la sig!! 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som hellst om vår fina kisse! Min högsta önskan nu är att få veta vart han finns, oavsett om han lever eller inte. I vägkanten fanns han inte vilket gör att vi inte vet till 100% att det är detta som hänt! Jag kikar ut hela tiden i hopp om att få se honom komma över gården!