...senaste veckorna med huvudvärk, dimsyn, illamående och yrsel hade lätt kunnat vara ett av de tillfällena då allt kunnat spåra ur totalt.
Jag vet inte hur många gånger jag varit sjuk och kroppen skrikit efter kolhydrater och jag har gett med mig och fått kravlat upp ur diket och kämpat mig tillbaka. För två-tre år sedan var det inte så ovanligt. Vägen tillbaka är då så otroligt tung och med världens motvind. Men på sistonde har det gått mycket bättre, och nu är jag inte sjuk så ofta och om jag blir det tar det inte alls lika hårt.
Idag mår jag riktigt bra och känner mig pigg! Kompenserar nattens brist på sömn med en extra kopp kaffe istället. Viktnedgången verkar ha fått sig en riktig skjuts nedåt och jag kan väl mest bara spekulera i vad som kan vara orsaken till det. Min huvudsakliga teori är amningen. Många säger att man rasar i vikt när man ammar... inte jag. Visst har jag gått ner men det har inte runnit av mig som andra förklarat det som, och det jag gått ner har varit till 90% efter att jag slutade helamma i slutet av maj, (förutom vattenkilona första månaden efter förlossningen) MEN, i morse visade vågen en siffra som jag inte sett sedan innan hormonbehandlingen inför dotterns graviditet 2005, gissa om jag är glad och nöjd!! Gissar att mina hormoner ställer om sig eftersom jag slutade amma för drygt tre veckor sedan och jag ska njuta så länge det varar.
Med dagens resultat på vågen, (ja jag väger mig ofta, FÖR ofta dessutom), så kommer jag klara mitt mål i höstutmaningen galant, så istället för 4 kg som var utgångsmålet ska jag nu kämpa för att klara 5 kg. Av de 4 jag hade tänkt mig har jag redan gått ner 3,3 kg och fortsätter jag så här så ska jag fixa det! Konstigt hur det svänger, efter förra veckans vägning kändes det bara hopplöst, har gått ner 2,3 kg sedan den 10/9.
Jag vet inte hur många gånger jag varit sjuk och kroppen skrikit efter kolhydrater och jag har gett med mig och fått kravlat upp ur diket och kämpat mig tillbaka. För två-tre år sedan var det inte så ovanligt. Vägen tillbaka är då så otroligt tung och med världens motvind. Men på sistonde har det gått mycket bättre, och nu är jag inte sjuk så ofta och om jag blir det tar det inte alls lika hårt.
Idag mår jag riktigt bra och känner mig pigg! Kompenserar nattens brist på sömn med en extra kopp kaffe istället. Viktnedgången verkar ha fått sig en riktig skjuts nedåt och jag kan väl mest bara spekulera i vad som kan vara orsaken till det. Min huvudsakliga teori är amningen. Många säger att man rasar i vikt när man ammar... inte jag. Visst har jag gått ner men det har inte runnit av mig som andra förklarat det som, och det jag gått ner har varit till 90% efter att jag slutade helamma i slutet av maj, (förutom vattenkilona första månaden efter förlossningen) MEN, i morse visade vågen en siffra som jag inte sett sedan innan hormonbehandlingen inför dotterns graviditet 2005, gissa om jag är glad och nöjd!! Gissar att mina hormoner ställer om sig eftersom jag slutade amma för drygt tre veckor sedan och jag ska njuta så länge det varar.
Med dagens resultat på vågen, (ja jag väger mig ofta, FÖR ofta dessutom), så kommer jag klara mitt mål i höstutmaningen galant, så istället för 4 kg som var utgångsmålet ska jag nu kämpa för att klara 5 kg. Av de 4 jag hade tänkt mig har jag redan gått ner 3,3 kg och fortsätter jag så här så ska jag fixa det! Konstigt hur det svänger, efter förra veckans vägning kändes det bara hopplöst, har gått ner 2,3 kg sedan den 10/9.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar