Vissa...

...dagar blir bara konstiga och det är tur att dessa är få!

Redan i morse när jag vaknade så började det... vaknade 5.30 och kände mig utsövd, hann inte mer än ner för att börja med frukosten så kände jag hur jag var irriterad och lite arg och kunde för mitt liv inte förstå varför och på vad. Det kändes som att det pös ur öronen på mig. Var juste mot maken och berättade på en gång hur det låg till så han inte skulle få en smärre chock vid första morrandet. Efter frukost och två koppar kaffe så kändes det lite bättre... i ungefär en timme... sen ändrade allt skepnad och jag kände mig nedstämd samtidigt som jag var glad, lite känslig på ett vis, tårarna brände bakom ögonlocken. Hjärnan kändes som den gick på högvarv och ögonen kunde inte vila trots att jag slöt dem och försökte andas lugnt. Bergochdalbanan fortsatte under dagen dock lite "blekare". 

Trots detta har dagen varit bra, mysigt att träffa mammor och barn på babysången en stund, lunch på folkan och hämtning av två fnissiga tjejer på skolan. Väl hemma och medan lillfisen sov passade vi på att fota lite jag och maken.

För dtunden har jag parkerat mig i sovrummet med virkningen, lillen hade svårt att komma till ro och har redan vaknat några gånger, så istället för att ränna i trappen så tog jag med mig pysslet upp, alla sätt är bra utom de dåliga...