I höstas gick jag en MMR rehabilitering som ett led i att komma tillbaka till arbete. Diagnosen blev efter många undersökningar och prover MFS, Myofaciellt smärtsyndrom.
Tankarna kring orsakerna varför just jag fick denna sjukdom snurrar och är många. Stress, långvarig sömnproblematik, undermedicinerad hypothyreos, min PCOS mm tex, allt detta kan tillsammans och några var för sig vara en orsak.
Under mina åtta veckor med MMR rehab fick vi bla mycket teori, träning och KBT i grupp som verktyg för att kunna hantera smärtan i vardagen på ett bättre sätt. Att kunna bota är inget alternativ, att göra det hanterbart att leva med den och acceptera att den finns där. Acceptans och balans är det stora JAG behöver jobba med.
Har efter rehab. återkommit i träning, mycket pepp från sjukgymnast och att under "uppsikt" få se hur kroppen reagerar på belastning och kunna analysera hur resultatet blev och vad som bör anpassas och göras annorlunda. En trygghet att gå vidare utifrån.
Tidigt i höstas kände jag mig så stark att jag kunnat njuta av lite löpning vilket var ett av mina mål då rehab. började. Nu har jag dessutom så förspännt att ett 24/7 gym har öppnat på orten! I vår lilla by och med nya kunskaper om min kropp har jag kommit igång riktigt bra och närheten gör det så mycket enklare. Dagens och närmaste framtidens upplägg blir 15*2 med styrketräning med låg- och medelbelastning. Bör få upp pulsen en del för att endorfinerna ska kicka in och medföra ett bättre mående i form av mer energi och mer hanterbar värk/smärta. Målet är gym 2ggr/vecka så långt det går.
Jag vet att det kommer att bli en berg och dalbana och ibland kommer det inte att kunna genomföras utan kroppen kommer att kräva sin vila då värken är som värst. Och så får det vara helt enkelt, den biten har jag börjat kunna acceptera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar