En sjukdom som har sina nycker och en kropp som reagerar på alla möjliga underliga sätt. Jag lär mig hela tiden att tyda dess signaler och också att leva med den och dess oförutsägbara tillstånd. Ingen dag är den andra lik och när stressen ökar ser förutsättningarna väldigt varierande ut.
Stressen för mig just nu är inte alltid detsamma som att ha mycket att göra, vara fullbokad eller känslan av att inte räcka till. Många gånger handlar stressen om just det oförutsägbara, att aldrig riktigt veta när svackorna kommer, att kroppen reagerar på väderomslag, att sömnen uteblir eller att jag sover väldigt mycket under några dygn av ren utmattning. Just att lära mig om kroppens signaler ge den de bästa möjliga förutsättningar och ändå acceptera att det inte alltid känns och blir som man har tänkt.
Jag försöker lära mig att leva mitt liv på ett nytt sätt, ett bättre sätt för de nya förutsättningarna. Det är verkligen inte lätt att förändra invanda mönster, jag kommer ofta på mig själv men ibland blir jag även påmind av min man när jag själv inte ser det uppenbara.
Med små steg, tillsammans och med helt nya prioriteringar för mig personligen och för oss som familj lär jag mig att leva på det nya sättet och just nu känns det inte lika skrämmande med det nya som det gjorde för bara några månader sendan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar