...undrar jag hur folk tänker...
Fick en kommentar angående min vikt för ett tag sedan, strax före jul tror jag det var. En bit in i samtalet kom frågan om hur mycket jag egentligen hade gått ner och jag berättade hur mycket jag hade gått ner i vikt och lite ytligt om hur det hade gått till. Samtalet avslutades med " ja fast du fick ju barn i slutet av förra året och gravidkilona brukar ju lätt rinna av när man ammar så riktigt så mycket är det egentligen inte" (nu kommer jag inte ihåg ordagrannt, men ungefär så). Jag blev mest paff och fann mig inte riktigt på en gång, sedan har jag blivit mer irriterad och arg när jag tänkt efter på vad som sas.
Först och främst tycker inte jag att det är en mindre bedrift eller "räknas" på ett annat sätt oavsett gravidkilon eller amning. Det är samma prestation! Och för det andra, varför någon säger en sådan sak beror nog mer på hur personen som sa det mår, än att innebörden i själva orden var illa menat.
Iallafall, så här har det varit för mig. Under min graviditet med sonen gick jag inte upp mer än 1,5 kg, alltså gick jag ner i själva verket "i mig själv". Jag fick dessutom kommentarer på jobbet om hur jag lyckades se smalare ut när jag var gravid och borde gå upp i vikt... (jag spydde inte och åt inte mindre mat). När havandeskapsförgiftningen slog till (2 dagar innan födsel) lade jag på mig vattenvikt ca. 4 kg på ett dygn och dagarna efter förlossningen/snittet samlade jag ytterligare någon liter vatten (vanligt efter operation). När vi däremot blev utskriven från prematuren den 16e januari vägde jag flera kilo mindre än på inskrivningen hos barnmorskan. Så några extra gravidkilon har inte "runnit av mig", eftersom jag räknar mitt viktminskningsår från 20/1. De första månaderna när jag ammade kunde jag inte äta strikt lchf, det kan nog inte ens räknas som liberal lchf det jag åt, utan jag åt det kroppen skrek efter men inom rätt rimliga mängder. Jag gick ner lite drygt 4 kg på 5 månader, resten av viktnedgången har skett sedan 9/5 då jag har ett avstamp med mer strikt kosthållning. Så personen i fråga hede ingen aning om vad denne pratade om.
Det är ALLTID en prestation att ta tag i sin hälsa, ändra sina vanor och dessutom tappa kilon.Att andra har åsikter kommer vi inte ifrån och ord kan såra.
Nu har jag mest varit irriterad och lite arg vilket gett mig lite mer jävlaranamma och personen gav mig egentligen ännu en push framåt! Låt ingen förringa dig eller det du åstakommer!
Fick en kommentar angående min vikt för ett tag sedan, strax före jul tror jag det var. En bit in i samtalet kom frågan om hur mycket jag egentligen hade gått ner och jag berättade hur mycket jag hade gått ner i vikt och lite ytligt om hur det hade gått till. Samtalet avslutades med " ja fast du fick ju barn i slutet av förra året och gravidkilona brukar ju lätt rinna av när man ammar så riktigt så mycket är det egentligen inte" (nu kommer jag inte ihåg ordagrannt, men ungefär så). Jag blev mest paff och fann mig inte riktigt på en gång, sedan har jag blivit mer irriterad och arg när jag tänkt efter på vad som sas.
Först och främst tycker inte jag att det är en mindre bedrift eller "räknas" på ett annat sätt oavsett gravidkilon eller amning. Det är samma prestation! Och för det andra, varför någon säger en sådan sak beror nog mer på hur personen som sa det mår, än att innebörden i själva orden var illa menat.
Iallafall, så här har det varit för mig. Under min graviditet med sonen gick jag inte upp mer än 1,5 kg, alltså gick jag ner i själva verket "i mig själv". Jag fick dessutom kommentarer på jobbet om hur jag lyckades se smalare ut när jag var gravid och borde gå upp i vikt... (jag spydde inte och åt inte mindre mat). När havandeskapsförgiftningen slog till (2 dagar innan födsel) lade jag på mig vattenvikt ca. 4 kg på ett dygn och dagarna efter förlossningen/snittet samlade jag ytterligare någon liter vatten (vanligt efter operation). När vi däremot blev utskriven från prematuren den 16e januari vägde jag flera kilo mindre än på inskrivningen hos barnmorskan. Så några extra gravidkilon har inte "runnit av mig", eftersom jag räknar mitt viktminskningsår från 20/1. De första månaderna när jag ammade kunde jag inte äta strikt lchf, det kan nog inte ens räknas som liberal lchf det jag åt, utan jag åt det kroppen skrek efter men inom rätt rimliga mängder. Jag gick ner lite drygt 4 kg på 5 månader, resten av viktnedgången har skett sedan 9/5 då jag har ett avstamp med mer strikt kosthållning. Så personen i fråga hede ingen aning om vad denne pratade om.
Det är ALLTID en prestation att ta tag i sin hälsa, ändra sina vanor och dessutom tappa kilon.Att andra har åsikter kommer vi inte ifrån och ord kan såra.
Nu har jag mest varit irriterad och lite arg vilket gett mig lite mer jävlaranamma och personen gav mig egentligen ännu en push framåt! Låt ingen förringa dig eller det du åstakommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar