...att det redan gått ett år.
Den 22 december 2011 blev jag utskriven från sjukhuset, blodtrycket hade sjunkit med en herrans massa mediciner. Tror jag hade legat inne en vecka ungefär. Jag fick strikta förhållningsorder att helt enkelt inte lyfta ett finger, BARA vila! Jag var helt överlycklig att jag skulle slippa fira jul på sjukhuset.
Hemma var maken och dottern i karantän, kräksjukan härjade på hennes avdelning och vi beslutade att hon fick vara hemma, avvaktade för att inte smitta ner mig eller andra på sjukhusavdelningen. Det var tungt att inte få träffa dem på fyra dagar. Ensamt med endast tvn som sällskap och min mamma som kikade in emellanåt eftersom hon jobbar på kvinnokliniken. När jag blev utskriven åkte jag till mina föräldrar för att ta det lugn och vänta på att inkubationstiden för dottern skulle vara över.
Men som sagt, utskriven blev jag och vilade gjorde jag. Vi firade en mysig jul hos mina föräldrar med god mat och sällskapsspel. På Juldagen började kroppen samla vatten, kände igen känslan i kroppen sedan dotterns graviditet, började ana oråd... avvaktade till Annandagjul och hade ökat 4 kg i vikt och svällt i hela benen från ena dagen till den andra. Inte mycket att göra än att åka in till sjukhuset. Där konstaterades det ökad mängd äggvita i urinen och åter igen stigande blodtryck, inlagd igen med väldigt troligt havandeskapsförgiftning igen. Fick göra en urinsamling under natten för att kontrollera ett mer exakt värde av äggvita.
Klockan 11 kom en läkare in och frågade när jag hade ätit senast och det var vid frukosten kl.8. Hon räknade efter på fingrarna och sa sedan att kl.14 var jag bokad för kjejsarsnitt... ärligt talat kommer jag inte ihåg vad jag sa just då, jag kände mig lugn och samtidigt väldigt chockad. Om drygt tre timmar skulle vi vara tvåbarnsföräldrar, ingen direkt förberedelse. Hon berättade att värdena hade stigit till farlig nivå och att förlossning var enda utvägen för att jag inte skulle hinna bli lika sjuk som när jag fick dottern. Vi ville berätta för den blivande storasystern och ringde efter henne som spenderade dagen med gudmor. När hon fick veta att just den dagen skulle hon bli storasyster så blev hon alldeles glad och uppspelt.
Kl. 13, lite tidigare än beräknat gjordes jag i ordning för operation. Operationen var inte helt problemfri och tog mycket längre tid än dotterns snitt, men det är en helt annan historia.
Så klockan 14.32 2011-12-27 föddes vår fina A!
Idag väckte vi lillen med sång och paket, yrvaken och lite avvaktande till en början innan han sken upp i ett stort leende. Ettårsdagen firas med kalas tillsammans med nära och kära. Blir alldeles varm inom mig när jag tänker på vilka fina barn vi har!
Den 22 december 2011 blev jag utskriven från sjukhuset, blodtrycket hade sjunkit med en herrans massa mediciner. Tror jag hade legat inne en vecka ungefär. Jag fick strikta förhållningsorder att helt enkelt inte lyfta ett finger, BARA vila! Jag var helt överlycklig att jag skulle slippa fira jul på sjukhuset.
Hemma var maken och dottern i karantän, kräksjukan härjade på hennes avdelning och vi beslutade att hon fick vara hemma, avvaktade för att inte smitta ner mig eller andra på sjukhusavdelningen. Det var tungt att inte få träffa dem på fyra dagar. Ensamt med endast tvn som sällskap och min mamma som kikade in emellanåt eftersom hon jobbar på kvinnokliniken. När jag blev utskriven åkte jag till mina föräldrar för att ta det lugn och vänta på att inkubationstiden för dottern skulle vara över.
Men som sagt, utskriven blev jag och vilade gjorde jag. Vi firade en mysig jul hos mina föräldrar med god mat och sällskapsspel. På Juldagen började kroppen samla vatten, kände igen känslan i kroppen sedan dotterns graviditet, började ana oråd... avvaktade till Annandagjul och hade ökat 4 kg i vikt och svällt i hela benen från ena dagen till den andra. Inte mycket att göra än att åka in till sjukhuset. Där konstaterades det ökad mängd äggvita i urinen och åter igen stigande blodtryck, inlagd igen med väldigt troligt havandeskapsförgiftning igen. Fick göra en urinsamling under natten för att kontrollera ett mer exakt värde av äggvita.
Klockan 11 kom en läkare in och frågade när jag hade ätit senast och det var vid frukosten kl.8. Hon räknade efter på fingrarna och sa sedan att kl.14 var jag bokad för kjejsarsnitt... ärligt talat kommer jag inte ihåg vad jag sa just då, jag kände mig lugn och samtidigt väldigt chockad. Om drygt tre timmar skulle vi vara tvåbarnsföräldrar, ingen direkt förberedelse. Hon berättade att värdena hade stigit till farlig nivå och att förlossning var enda utvägen för att jag inte skulle hinna bli lika sjuk som när jag fick dottern. Vi ville berätta för den blivande storasystern och ringde efter henne som spenderade dagen med gudmor. När hon fick veta att just den dagen skulle hon bli storasyster så blev hon alldeles glad och uppspelt.
Kl. 13, lite tidigare än beräknat gjordes jag i ordning för operation. Operationen var inte helt problemfri och tog mycket längre tid än dotterns snitt, men det är en helt annan historia.
Så klockan 14.32 2011-12-27 föddes vår fina A!
Idag väckte vi lillen med sång och paket, yrvaken och lite avvaktande till en början innan han sken upp i ett stort leende. Ettårsdagen firas med kalas tillsammans med nära och kära. Blir alldeles varm inom mig när jag tänker på vilka fina barn vi har!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar